Explicații scrise ale votului Malin BJÖRK

Det finns allvarlig kritik mot den uppskattade felnivån i EU:s budgetutgifter från 2022 som ligger över gränsvärdet för vad som är en rimlig felnivå. Europeiska revisionsrätten har kritiserat kommissionen för detta men trots det har det inte åtgärdats och ökningen har fortsatt i flera år. Kommissionen borde även göra fler åtgärder för att granska och motverka bedrägeri inom intuitionen med anledning av att extern granskning vittnar om mer omfattande bedrägeri med kommissionens medel än kommissionen själva rapporterat. Sammantaget valde jag att rösta emot att ge kommissionen ansvarsfrihet. Vänsterpartiet välkomnar den pågående utredningen av anklagelserna mot UNRWAs personals inblandning i Hamas terrorattack. Däremot har EU granskat stödet till Palestina och utredningen visade att inga pengar gått till oavsiktliga syften. UNRWA ger ett oersättligt stöd till Palestinas civilbefolkning under pågående katastrof. Därför beklagar jag att rapporten misstänkliggör EU:s stöd till Palestina och UNRWA. Mot bakgrund av ovan valde jag att rösta emot rapporten.

Civilsamhällesorganisationer och flyktingar har länge vittnat om Frontexs inblandning i olagliga avvisningar och systematiska kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter, något som nu även bekräftats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF). Utöver allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter finns det även bevis för att Frontex har försökt mörklägga sin inblandning. Sedan OLAF:s utredning har flera förändringar gjorts inom myndigheten men nödvändiga strukturella förändringar har uteblivit. Därför valde jag att rösta emot att ge myndigheten ansvarsfrihet för 2022.

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) har en pågående utredning av EUAA (tidigare EASO) om bristen på respekt för mänskliga rättigheter inom myndigheten. Dessutom utreds myndighetens styrnings- och personalpolicy och anklagelser om nepotism. Även Europeiska ombudsmannen har en pågående utredning om EUAA:s inblandning i påskyndade gränsförfarande. Därför röstade jag emot att ge myndigheten ansvarsfrihet.

Jag röstade nej till det här slutförslaget, eftersom det presenterar en modell för övergången från fossilgas till mindre klimatpåverkande gaser som är skräddarsydd efter de nuvarande stora fossilgasproducenternas behov. Upplägget binder oss i praktiken vid fortsatt fossilgasanvändning för lång tid framöver.

Jag röstade nej till det här slutförslaget. Miljö- och klimatambitionerna bakom den planerade övergången från fossilgasberoende är riktiga, men tyvärr presenteras här ingen rimlig lösning: det föreslagna direktivet är på flera plan utformat efter de nuvarande stora gasoperatörernas marknadsbehov, som speglas i de föreslagna framtida modellerna för storskalig vätgasproduktion. Utgångspunkten är alltså inte vad som verkligen skulle krävas för att uppnå en hållbar energiförsörjningslösning. Dessutom saknas bindande datum för utfasningen av fossila bränslen. Därför röstade jag nej.

Direktivet om normer för mottagande av personer i behov av internationellt skydd innehåller flera förbättringar jämfört med tidigare direktiv. Några exempel på förbättringar är en bredare definition av familjen, en utvidgad lista på sårbara grupper och en mer omfattande rätt till sjukvård. Direktivet innehåller dock flera försämringar jämfört med nuvarande regler. Dels kommer det att bli lättare att placera asylsökande i förvar. Detta tillsammans med en utökad kontroll och bevakning av asylsökande (vilket är en del av misstänkliggörande av personer som söker skydd från förföljelse), gjorde att jag avstod i omröstningen, trots att direktivet även innehåller vissa förbättrade villkor.

Kommissionens ändringsförlag gällande förfarandet i gränsöverskridande ärenden enligt dataskyddsförordningen syftar till att effektivisera administrationen av GDPR. Det förslaget som kommissionen lagt fram är dock alldeles för långtgående och detaljerat, det finns därför anledning att ifrågasätta huruvida förslaget är proportionerligt och om det uppfyller subsidiaritetsprincipen. Dessutom är de detaljerade bestämmelserna om handlingsoffentlighet och partsinsyn svårförenliga med offentlighetsprincipen. Parlamentet har i detta förslag lyckats att göra omfattande förändringar för att motverka de brister som fanns i kommissionens förslag. Eftersom att parlamentets betänkande är en väsentlig förbättring och de mest grundläggande problemen som fanns i kommissionens förslag är borttagna, valde jag att rösta för parlamentets betänkande.

Förordningen gör det möjligt för olika kommunikationsplattformar på internet att scanna/ genomsöka all kommunikation i deras tjänster efter material till syfte att bekämpa sexuella övergrepp mot barn online. Förslaget inskränker grundläggande fri- och rättigheter som bland annat rätten till privatliv, rätten till konfidentiell korrespondens och yttrandefriheten. Samtidigt finns det väldigt få bevis för att den typen av åtgärder kommer kunna uppfylla syftet med lagstiftningen. Övergrepp mot barn ska alltid bekämpas men för det krävs, enligt polisen själva, istället och framförallt ökade polisiära resurser och utredare. Därför valde jag att rösta emot.

Jag avstod i omröstningen om att godkänna Samoa-avtalet, som är den övergripande ramen för EU:s förbindelser med länderna i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet. Visserligen är det mycket bättre än föregångaren, Cotonou-avtalet, som slöts för två decennier sedan, men Vänsterpartiet skulle gärna vilja se en ännu bättre reglering av den internationella handeln som förbinder avtalsparterna att handla på ett hållbart sätt utifrån miljön, klimatet, och lokala samhällens sociala och ekonomiska tillväxt och utveckling. Vi menar att det krävs en världshandel som inte har frihandel som ett självändamål utan som en viktig byggsten i ett system där varje (lokal) marknad själv får makt över sin egen utveckling. När det gäller migration beklagar vi att språket nästan uteslutande speglar EU:s mandat, med fokus på att stoppa migranter.

Jag avstod i omröstningen om att godkänna Samoa-avtalet, som är den övergripande ramen för EU:s förbindelser med länderna i Afrika, Karibien och Stillahavsområdet. Visserligen är det mycket bättre än föregångaren, Cotonou-avtalet, som slöts för två decennier sedan, men Vänsterpartiet skulle gärna vilja se en ännu bättre reglering av den internationella handeln som förbinder avtalsparterna att handla på ett hållbart sätt utifrån miljön, klimatet, och lokala samhällens sociala och ekonomiska tillväxt och utveckling. Vi menar att det krävs en världshandel som inte har frihandel som ett självändamål utan som en viktig byggsten i ett system där varje (lokal) marknad själv får makt över sin egen utveckling. När det gäller migration beklagar vi att språket nästan uteslutande speglar EU:s mandat, med fokus på att stoppa migranter.